Enligt de senaste rapporterna från Zibuse väntar Pongolaområdet på nästa våg av pandemin, den tredje, med nya restriktioner och nedstängningar. Sjukhusen är överbelagda och dödssiffrorna höga. Begravningsceremonierna avlöser varandra och någon allmän vaccinering är ännu inte inom synhåll.
Skolbarnen får gå i skift på olika dagar och olika tider, medan den redan existerande lärarbristen ökar i takt med smittspridningen. Av de få vuxna som haft en försörjning förlorar nu många denna möjlighet. Också sockerrörsfarmerna upplever en kraftig nedgång, med konsekvenser för dem som arbetat där. Tigga eller stjäla mat blir den enda utvägen för allt fler.
Tiden mellan insjuknande och död är kort, ofta bara några dagar, eftersom varken normal vård, mediciner eller livsuppehållande apparater på sjukhusen räcker till.
Aidspandemin, som håller på att klinga av men ännu inte är överstånden, överskuggas av Covid 19, som gör det motsatta. Covid 19 dödar de äldre och skonar de yngre, medan aids framför allt dödar människor i reproduktiv ålder.
Många Gogos, som överlevt aidspandemin och nu, trots ålder och fattigdom, gjort sitt bästa för att ta hand om stora barngrupper, går bort. Barn blir utan vuxentillsyn och de äldsta syskonen försöker axla ansvaret för de mindre.
Listan över dystra exempel kan göras lång. Men låt oss fokusera på vad vi kan bidra med – små men livsuppehållande åtgärder i form av matransoner till några av de värst drabbade.
Matpaket är vad Zibuse anser behövs allra mest för att lindra den akuta nöden i väntan på vaccin. Vi fortsätter förstås också med den vanliga skolbarnshjälpen där vi alltjämt förser 450 barn med de obligatoriska uniformerna, så att de kan gå i skolan när möjlighet finns.
Också andra projektidéer finns. Ett exempel är gemensamma odlingar där flera familjer kan hjälpas åt att producera egen närodlad mat. Sådana självhjälpsprojekt har Zibuse länge haft funderingar på att starta. På sikt kan de betyda väldigt mycket och ge fattiga barnfamiljer mat på bordet. Bara på idéstadiet ännu, men vi hoppas kunna berätta mer längre fram, om vi de praktiska och ekonomiska möjligheterna finns.
Några av våra större sponsorer har tvingats pausa eller banta ner sina bidrag under pandemin, vilket gör att vi också under en period måste dra ner på insatserna.
Men samtidigt är många, inte minst bland de enskilda givarna, som bidrar med gåvor ibland eller regelbundet via autogiro, fantastiskt uthålliga. De enskilda givarna har till och med ökat i antal!
Tack vare er kan vi fortsätta att hålla barnen med skoluniformer och – i detta nu – dela ut extra matransoner för att minska svälten bland barnfamiljerna.
Det finns två slags hjältar i den här verksamheten. Zibuse och hans frivilliga medarbetare i Pongola, som trots alla svårigheter fortsätter med biståndetsarbetet – och ni, alla fantastiska stödjare och givare, som fortsätter att stötta dem.
Stort TACK kära hjältar, som gör detta möjligt!