Första boken om Anna-Karin och Zibuse

Efter mitt första möte med Anna-Karin visste jag att det måste bli en bok, hur lång tid det än tog.

TACK alla som bidragit med berättelser, brev, foton, information och, inte minst, uppmuntran och stöd!

Mitt engagemang i Insamlingsstiftelsen till Minne av Anna-Karin Nyberg Mazeka innebär inget samröre mellan stiftelsen och bokproduktionen, vare sig ekonomiskt, tekniskt eller praktiskt. Men när produktionskostnaderna är täckta kommer boken delvis att bidra till hjälpverksamheten. 

Alla andra dagar ska vi leva med undertiteln Vägen till Zululand från Skultorp
(ISBN 978-91-87297-49-6) är den första av tre delar och ges ut av Förlaget Selstam.se www.selstam.se

Den kan beställas från nätbokhandlarna Adlibris och Bokus, köpas över disk i bokhandeln (finns den inte så be dem ta hem) eller – i samband med eventuella träffar och föredrag post Corona – direkt av mig   margaretabremertz@telia.com  0708-67 43 99, 0304-411 67.

Orust i juni 2020
Margareta Bremertz

Tidslinje

Ni givare har hittills gjort det möjligt för Zibuse och hans medhjälpare att åstadkomma fantastiskt mycket! 

2012 bildades Insamlingsstiftelsen. Följ tidslinjen på sidan ”Tillbakablick” och se hur hjälpinsatserna vuxit år från år – tack vare alltfler oförtröttliga givare. 

TACK för allt stöd och bistånd, hittills och i fortsättningen!

Nyhetsbrev juni 2020

Kära stödjare och givare!

Tack för all hjälp hittills!

Covid 19-pandemin påverkar allt och alla. Sydafrikas statistik visar dödsfall i en ojämn kurva som sicksackar upp och ner. Storstadsregionerna drabbas värst. Även om inte Pongoladistriktet (där Zibuse och Nybergmazekastiftelsen verkar) räknas dit så är nöden akut.

De fattiga drabbas hårdast, som alltid. Begreppet ”ekonomisk kris” mister sin betydelse i ett område där extrem fattigdom och massarbetslöshet ständigt råder. Nu hotar akut hungersnöd. 

Myndigheterna försöker begränsa smittspridningen genom att stänga skolor, tillåta resor enbart inom den egna provinsen, restaurangverksamhet enbart som take away, begravningar och andra samlingar enbart i små grupper, osv. 

De senaste rapporterna (juni) från Zibuse handlar om nedstängningar, ökat alkoholmissbruk, ökat våld mot kvinnor och barn och framför ökad matbrist. Människor är vana att leva ur hand i mun. De redan undernärda och försvagade blir lätta offer för alla sorters sjukdomar och infektioner, också annat än covid 19.

Kvartersbutiker med förnödenheter i Ncorshane township har tvingats slå igen och de som fortfarande har några slantar att handla för måste ta sig sju kilometer till fots, till någon av de få butiker som fortfarande fungerar i Pongola. Småföretagare kan inte betala hyran, säger upp anställda och slår igen. Människor som haft en liten inkomst från gatuförsäljning av egenodlade grönsaker mister sina kunder och ser sina varor ruttna och förstöras. Ansatser till nödhjälp har gjorts från myndigheternas sida, men ingen märkbar utdelning av mat till de mest behövande har hittills skett. 

Socker är normalt sett den största inkomstkällan för Pongoladistriktets vita farmare, med dagliga laster av sockerrör i skytteltrafik till sockerbruket från de omgivande sockerrörsfälten. Fattiga människor har alltid försökt komma åt sockerrören från det sju kilometer breda bältet av sockerrörsfält mellan staden och townshipet. Nu försöker alltfler barn och ungdomar överleva på att hämta sockerrör därifrån. Det söta innehållet som de tuggar och suger i sig från de skalade pinnarna är den enda födan för många. 

Zibuse liknar Pongola vid en tickande bomb som går mot en hotande svältkatastrof.

Hjälpen från insamlingsstiftelsen fortsätter, enligt sjöstjärnelegendens princip om att varje liten insats betyder något. Just nu omdirigeras insatserna dit de behövs mest, från fotbollsskjutsar och stormöten till mathjälp åt behövande barnfamiljer. Den vanliga, regelbundna utdelning av mat till skolbarn fortsätter också i större skala, till barn uppdelade på mindre grupper. 

Hjälpen behövs mer än någonsin!

TACK för ditt fortsatta stöd!

Tjejfotbollen växer

Åren 2018 och 2019 har gått i tjejfotbollens tecken. Satsningen på ledarutbildning sommaren 2018 har enligt inkomna rapporter från Zibuse slagit mycket väl ut.

Försök med tjejfotboll tidigare år har mötts av skepsis bland townshipets invånare. Många menade att tjejer inte kan spela fotboll, men framför allt var oron stor i detta område, där våld och sexuella övergrepp är mycket vanligt. Flickorna var alltför utsatta och sårbara när de skulle ta sig till och från träningar och matcher. Allt detta gjorde att tjejerna saknade självförtroende, mod och motivation. 

Men hindren har i stort sett undanröjts, tack vare ledarkursen, som genomfördes i samarbete med den svenskbaserade, internationella organisationen för tjejfotboll FdF, Futebol da Forca, www.futeboldaforca.com startade i grannlandet Mocambique på initiativ av svenskan Cecilia Safaee och har på några år vuxit över hela världen. Utöver själva fotbollsträningen läggs stor vikt vid självrespekt, självbestämmande och egna rättigheter som individ.

Mottot ”Yes, she can!” må låta som ett eko från gångna tider hos oss, men här är det högaktuellt och startsträckan är kort! När man väl ser möjligheterna går det undan. Oj, vilket drag det blev, inte minst på avslutningsdagen, då honoratiores från det lokala föreningslivet, kyrkan och kommunstyrelsen var närvarande. Många höll tal och lovordade satsningen på tjejerna och alla deltagare, fulla av entusiasm och nyväckt självförtroende, ropade slagorden i korus.

Många lådor med sportkläder och skor skickades till Pongola från Sverige och flera tjejlag kom igång. Några lag har blivit riktigt framgångsrika, vissa spelare så mycket att de flyttats till lag högre upp i serien. Tjejfotboll är inget nytt i Sydafrika, men ändå nytt för ett avlägset och fattigt township som Ncotshane. 

Vi fortsätter med stödet till de lag som startats som en följd av vår satsning, bland annat för att säkra trygga skjutsar till tjejerna, och återkommer med rapporter.

Stort tack till alla sponsorer som gjort denna satsning möjlig!

Matutdelning till familjer

Säckar med mjöl till baslivsmedlet putu, majsgröt, delas ut en gång i kvartalet till några av områdets fattigaste familjer. 

Help to the poorest kallar vi ett projekt som började för knappt två år sedan, som allt annat med ett förslag från Zibuse. Kunde några av områdets fattigaste barnfamiljer få ett livsmedelspaket ibland för att lindra den värsta nöden? Zibuse är ständigt upptagen av hjälpprojekt på sin lediga tid. Nu kör han också ut 25-kilossäckar med majsmjöl eller bönor till fem familjer en gång i kvartalet. Han ropar en hälsning, lastar av säcken från flaket och ut kommer någon av storfamiljens tonåringar och släpar in eller lyfter upp den välkomna gåvan på axlarna. Så blir det en pratstund med familjen och sedan vidare till nästa.

Mat till skolbarnen

Matutdelningen till skolbarn fortsätter. Här några bilder från Zibuse utanför Isibani Sethu.

Vägen kan vara lång att traska, både skolskjutsar och skolmat är ett tämligen okänt begrepp. Zibuses medhjälpare delar ut mat – majsgröt eller bröd och dryck – till cirka 150 barn tre gånger i veckan. Tystnad råder vid bespisningen, alla är djupt fokuserade på maten och inte en smula lämnas!